Elis och pappsen myser

Mysigt tycker Elis

Vart kan man hitta tofflor till bebisar? Behöver ej vara i skinn, typ fårskinnstofflor, men jag vill att dom ska vara varma. Lillfisen är så kall om fötterna och jag tänkte att det vore smart med tofflor till hösten, speciellt när vi ska ut på promenad i höstrusket. Tofflor håller ju värmen så bra! Springer runt i mina egna fårskinnstofflor hela hösten och vintern, och då kan ju inte Elis vara utan. Fryser mamma - fryser bebis.

Du kanske vet, Daniella? :D


Liknande dessa kanske. Söta som få, men fanns ej i mindre storlek än 25.
Du hittar dessa hos linuslotta.se!

Kikade precis hos linuslotta.se och såg att Elis body här ovan ligger ute på deras outlet/rea..för 39 kr! Två pack kommer den i, för er som är intresserad :)

Myskillen min!

Kanske är jag tjatig men gudars vad jag älskar den här lilla människan! Visste inte att kärleken till någon kunde vara såhär stor och mäktig. Det är verkligen något speciellt med kärleken till sitt barn, det förstår jag nu. Blir helt knäpp av tanken att han är min! Varm, glad och lycklig! Jag älskar dig Elis!

..redan bortskämd våran lilla son. Våran son som faktiskt blev två veckor igår! Pappsen envisades med att inviga "pappa"-bodyn igårkväll och när vi åkte hem från mamma och pappa så drog jag på Elis bodysuiten eftersom det var kyligt. Varmt och gott blev det!

Tack för superfina presenter!

Trött kille

Mums igen!

Mums!

Barnmorskan från BVC gick nyss och nu sitter jag och äter lunch, är himla glad att vi gjorde lite matlådor innan Elis kom. Hembesöket gick bra och hon tyckte Elis såg nöjd och välmående ut. Runda och goa kinder hade han också! Barnmorskan gick igenom saker man ska tänka på. Till exempel hur viktigt det är att hålla ihop förhållandet när man fått barn trots att det är svårt. Dessutom hade jag ungefär hundra frågor som jag fick svar på. Hur man gör när Elis får ont i magen och varför han låter rosslig i halsen ibland. Så nu är jag en lite mer uppdaterad mamma :) Ska uppdatera pappa Daniel när han kommer hem från jobbet också!

Elis somnade direkt när barnmorskan hade gått, jobbigt med besök tyckte han ;)



Nu vaknde fisen och vill ha mat, och sen blir det blöjbyte för det är någon som pruppat en hel del senaste timmen. Sen får vi se om vi hinner med en snabb prommis i finvädret innan Urban och Elisabeth kommer på besök. Ikväll blir det grillning hos mamma och pappa! :)

På återseende!

Pappsen kom nyss hem från jobbet och eftersom Elis precis hade bajsat ner både mig, sig själv och badrumsgolvet så fick det bli ett bad. Tror han tyckte det var riktigt skönt jämfört med vad han tyckt förut när vi badat han. Myspelle!

..det är Elis det. Vi har inte kommit ut på någon promenad än och jag har inte hunnit med att äta heller. Fortsätter det såhär så lär jag ju tappa alla graviditetskilon rätt fort trots att vi inte är ute och går. Skämt åsido, jag är noga med att äta regelbundet. Dock inte allt för lätt när man har en bebis som hela tiden kräver ens uppmärksamhet. Tror jag åt frukost på mindre än fem minuter imorse (läs kl: tolv, halv ett), och det är inge vidare för magen. Att man hade lite tid som nybliven förälder, det visste jag, men att det var såhär lite trodde jag inte. Och ändå är Elis det bästa som hänt mig! Jag svälter gärna för hans skull! Men så långt ska det ju inte gå, speciellt inte om amningen ska fortsätta att fungera. Så nu ska jag göra mig någon lunch..eller ja, lunchmiddag heter det väl nu förtiden. Är galet sugen på en massa onyttigt som jag inte alls ska äta. Nu är det neråt siffrorna på vågen ska..men det får ta den tid det vill ta..men jag längtar efter jeans!

Men just nu längtar jag nog mest efter något i magen..
ser ut som chefen håller på att somna också, heja heja, gäller att passa på!


Magen 13 dagar efter förlossningen, inga mirakel här inte. Ser ut som jag bär på en knodd fortfarande, och jag tycker väl inte magen är speciellt vacker längre. Men vad gör det, magen är ett krigsärr och jag har fått något väldigt vackert utav det, en Elis. Litar på Daniel som fortfarande säger att jag ÄR vacker..tids nog är magen borta ändå :)

Idag är jag ensammen med Elis och han vill så gärna vara med och vara vaken hela tiden, men orkar inte riktigt. Han har precis somnat efter att han vaknade runt elva med mig. Så nu hoppas jag att han sover en stund, tänkte försöka ta en dusch och plocka undan lite här hemma medan jag kan. Sedan ska jag se om vi kan ta oss ut på en promenad, kanske till mamma och pappa eftersom Daniel jobbar kväll. Vi får se hur länge chefen tänkt sova helt enkelt och om vi kommer iväg..

Som ni ser har jag pillat ihop en ny design till mig själv för en gång skull. Titta på bilderna, visst är han fin mitt lilla gryn! Mitt mammahjärta blir helt varmt varje gång jag tittar på honom och jag har aldrig varit såhär rädd att förlora någon i hela mitt liv. Skulle inte kunna tänka mig en dag utan honom! Ja, jag dör utan Elis! Är det de här som kallas obeskrivlig kärlek?

Sova med mammsen

Åka bil

Du och jag, Elis!

Vaaart är maagen?

Mammas hjärta!

Prommis i solen!

Mammamys!

Jag älskar dig!

Fikamys

Tröttfis

Det är lite av ett projekt att ta sig någonstans med en liten bebis har vi insett, men vi kom tillslut iväg till Birsta. Inte smartaste dagen med tanke på att det är löning idag och inte heller smartaste tiden, men vad spelar det för roll. Vi hade ingen tid att passa och vi har ju inga rutiner längre så, att vi kom iväg tre istället för klockan elva gjorde oss ingenting. Jag behövde som sagt amningstoppar och en till amningsbh så vi gick in på H&M eftersom jag visste att det fanns där, orkade inte springa runt och leta. Blev en svart och en vit amningstopp och en grå/vit-randig bh. Blev nya leggings och vi hittade en himla söt pyjamas till Elis också. Han blev så söt!

..fast med tanke på hur många klädombyten det blir per dag så borde det kanske stå 'Stundens Elis' istället. Så, det här har vi på oss just nu:

Mysigt att somna på mammsen

Mer mys!

Vi myser

Jag har inga amningsvänliga kläder har jag insett. När jag ska amma lillfisen så får jag lov att flasha i och med att tröjan måste antingen ner eller upp och det är kanske inte så praktiskt. Sedan tycker jag att de klassiska amningstopparna är rätt tråkiga, men visst är dom praktiska. Tänkte jag skulle försöka hitta några överdelar som är amningsvänliga, typ tröjor som är lätta att knäppa upp eller så. Vet dock inte vart jag ska leta och dessutom har jag ju inte så mycket tid över att springa runt och leta kläder just nu.

Tar varmt emot tips på snygga och amningsvänliga kläder! Ni har förmodligen bättre koll än mig! Måste inskaffa en till amningsbh också eftersom dom blir så nergojsade så fort..ni ammande donnor här ute vet vad jag pratar om, hehe.

  

Praktiska toppar och linnen från H&M.com

Världens finaste

Elis fortsätter att överraska oss och omgivningen positivt. Igår på sista återbesöket på BBH så blev han vägd och undersökt av en läkare. Nu väger han 4025 gram och har alltså ökat 155 fram på en vecka. Barnmorskorna och läkaren sa att det var ovanligt eftersom nästan alla nyfödda går ner ungefär 10% första veckan. Så om man då drar bort 387 gram och lägger till de 155 som han gått upp så har han ju gått upp över ett halvt kilo på sex dagar. Duktiga killen! Undrar om det är mjölk, eller grädde mammsen har i tuttarna. Glatt överraskad över hans aptit och att amningen fungerar så bra var dom i alla fall på BBH. För att amningen fungerar är rätt tydligt, det är mjölkfläckar på allt jag äger och när han äter ur ena så sprutar det rakt ut ur andra. Mjölk-kossa! Han fick dessutom en massa komplimanger av alla för sina långa ögonfransar, långa och fina, precis som pappa Daniel. Ja man kan ju inte låta bli att känna sig himla stolt! :)

Våran smilfink

Han är det finaste som finns och jag vill bara gråta när jag tittar på honom. Han är det bästa jag gjort och jag kan bara inte förstå att han är min, bara min. Är så känslig och när jag tänker tillbaka på förlossningen blir jag helt tårögd. Skulle göra om det, tusen gånger om, bara för att uppleva alltsammans igen. Det är det absolut värsta jag varit med om, men även det allra bästa som hänt i mitt liv.

Jag älskar dig!

Passar på att blogga en snabbis medan lillen myser med pappsen.

Kan inte påstå att jag saknar stormagen, eftersom den var så stor och jobbig sista tiden. Men jag vet att man brukar börja sakna den med tiden, men just nu är det bara skönt att man börjar bli smal igen. Daniel och jag kan kramas igen, utan att det är en stor kula ivägen mellan oss. Himla mysigt. Ja, det är verkligen så mycket bättre att ha lillkillen utanför magen :)

The boss

Nu kommer det ni alla väntat på, min förlossningsberättelse! Dock är det inte så mycket klockslag med, jag hade hemskt dålig tidsuppfattning under förlossningen. Men here we go..hoppas att ni gillar läsningen! :)



Jag var otroliga 15 dagar över det beräknade datumet, utan bebis och utan den minsta känning. Jag var inställd på att det inte skulle bli någon bebis, alla hade ju fått, utom vi. Jag hade fått tid för en överburenhetskontroll på sjukhuset, och vi skulle vara där klockan åtta på morgonen och vi var trötta när vi kom upp till ultraljudsmottagningen. Och det blev knappast bättre av att vi fick sitta och vänta länge på vår tur också, det var tydligen mycket att göra denna dag och vi var inte deras första prio precis. Det satt två tjejer till i väntrummet som var där på grund av överburenhet. Jag var inte ensam om denna eviga väntan i alla fall. Fast som om det skulle hjälpa oss. Tillslut fick vi i alla fall komma in och mitt fostervatten mättes med ultraljud, och det var inte alls mycket vatten kvar, som jag trodde, det var endast några små fickor runt liten med vatten. Lillens vikt uppskattades till mellan 3800 gram och 3900 gram, vilket var skönt eftersom jag trodde att han skulle ligga på över fyra kilo.

Barnmorskan förklarade att hon inte visste exakt hur mycket fostervatten det var kvar, men hon fick en känsla av att det är för lite i alla fall, och kanske tillräckligt för en igångsättning, sa hon till och med. Sedan fick jag ligga med en CTG-kurva nästan en timme. Först låg jag på rygg och hjärtslagen var ganska låga ett tag, men så la jag mig på sidan och hjärtat slog fint och bra, sammandragningar mättes också. Allt såg bra ut, fick vi höra. Jaha, vi kommer få åka hem och gå yttligare en vecka, tänkte jag. Det skulle hur som helst inte ha förvånat mig just då. Sedan skulle en läkare kika på kurvorna från bebis och mig och utifrån det avgöra om det var dax för en igångsättning eller om jag kunde gå ett tag till och vänta in lillen naturligt istället. Barnmorskan undersökte mig och jag var redan öppen tre centimeter och hon tyckte det var konstigt att jag inte känt av något och att mitt vatten inte gått så att jag märkt det. Men det är inte alltid man märker att det sipprar ut, eftersom det är så lite. För det hade tydligen gjort det eftersom jag hade så pass lite kvar.

Vi fick gå ut och sätta oss i väntrummet igen, då läkaren skulle bestämma hur vi skulle gå tillväga härnäst. Så vi satte oss för att vänta, ännu en gång. Men det kunde jag ju göra, jag hade ju väntat i nio månader och yttligare 16 dagar så nån timme till kunde väl kappast skada tyckte jag. Fast egentligen bröt vi väl ihop av varje sekunds väntan. Två timmar fick vi sitta och vänta innan det blev våran tur. När vi sedan fick komma in igen så sa hon att hon tyckte det var dax för igångsättning eftersom min livmodertapp var mogen och jag redan var öppen, vilket kunde underlätta vid en igångsättning. Okej, tänkte jag, nu är det på G i alla fall. Men det skulle bli yttligare en dag av väntan, det fanns inte plats för oss på förlossningen som var knökfull av blivande mammor, mammor och bebisar. Hur skulle jag orka gå ännu en dag, och ännu en natt? Jag trodde jag skulle bryta ihop samtidigt som jag blev nervös för att det verkligen nu skulle hända, på riktigt! Klockan åtta nästa dag, den 15 Juli, skulle vi infinna oss på förlossningen. Vi skulle ta med BB-väskan och allt det andra som vi behövde, för nu jäklar skulle det bli bebis!


Sömnlös natt, nervösa men peppade gick vi in till förlossningen. Och det var ju inte alls så som man föreställt sig att det skulle vara. Vi gick där jag och Daniel, lugnt, fram till expeditionen. Jag hade räknat med att jag skulle ha bråttom in, i alla fall ha lite ont och vara sådär jobbig som man ska vara när man föder barn. Det kändes helmesigt hela grejen. Vi kunde ju lika gärna åka hem igen. Vi pratade till och med om vad vi skulle göra för middag den dagen..

Barnmorskorna tog emot oss. Dom kollade leg och tog min patientbricka och vi fick komma till en rum ganska snabbt. Rum nummer 7. Allt gick så segt, jag förstod att det inte skulle bli något barn detta dygn, inte med detta lugn. Alla var jättetrevliga men det var som om dom inte fattade att jag inte orkade vänta mer nu..hur som, jag undersöktes ännu en gång av en barnmorska och jag var "mycket gynsam och mogen, livmodertappen utplånad" - vad nu det betydde, men det lät ju bra. Sedan denna väntan igen, från åtta till strax före tolv väntade vi bara på att få höra att vi skulle få åka hem. Men jag fick inskrivningsband runt handleden och två barnmorskor kom in och gav mig en snygg sjukhusskjorta. Vi skulle få stanna! Äntligen! Jag fick sedan ligga i en CTG-kurva ännu en gång och bebisens hjärtljud och mina sammandragningar kollades. Allt såg fint ut. Såklart. Jag kände ju ingenting, jag ville ju ha ont!

   

Sedan fick jag byta om och barnmorskan förklarade att hon skulle gå in och ta hål på hinnorna så mitt vatten skulle gå. Jag fick lägga mig ner och barnmorskan använde sig av ett instrument, typ en tjock virknål och sedan kändes det som jag hade kissat ner mig. Varmt och blött blev det. Mysigt. Jag fick en stor blöja som vattnet skulle rinna i (ja, man har på sig blöja när man ska föda barn..) och ett par sexiga förlossningstrosor. En skalpelektrod skruvades fast i bebisens huvud och en sändare sattes fast på mitt ben. Och så fick jag gå runt tills jag kände något..och det kunde tydligen ta lång tid. Nu var det bara att vänta och se, om kroppen startade egna värkar eller om jag var tvungen att få värkstimulerade dropp. Barnmorskan sa att hon hade läst mitt förlossningsbrev och förstod min nålrädsla men ville att jag skulle förbereda mig på en venkateter. Jag förstod ju såklart att det var nödvändigt, och det var okej, trots att jag fasar för allt som har med nålar att göra.

  

Sedan gick allt ganska fort, inom en timme hade jag börjat få mina första värkar. Inte så farligt till en början då vi var uppe och vandrade i korridoren. Sen blev det värre och jag lyckades hålla mig på benen ungefär två timmar, klockan var då ungefär tre och sedan ville jag bara lägga mig ner eftersom det tryckte så mycket neråt och gjorde så ont otroligt i ryggen. Daniel gav mig ryggmassage och det hjälpte på några värkar. Jag hade ungefär mellan fem till tio minuter mellan värkarna så jag hann i alla fall med att vila mellan dom. Nu hade jag ju ont, precis som jag ville, men det skulle jag snart få äta upp. Ville hela tiden gå på toaletten och fick hjälp av Daniel eftersom jag var så handikappad med allt jag var kopplad till och jag ville liksom hänga på Daniels axlar när en värk kom. Daniel var så lugn hela tiden och försökte göra allt han kunde för att det skulle bli lättare för mig. Men inte mycket hjälpte tyvärr. Det gjorde bara jävligt ont.

 

Jag undersöktes ännu en gång och var nu öppen fyra centimeter, så något hade i alla fall hänt av värkarna. Sedan hände inte så mycket roligt fram tills nästa undersökning då jag var öppen sex centimeter, vid sextiden. Nu hade jag jävligt ont! Lyckades i alla fall få i mig mat mellan värkarna och försökte att dricka mycket. Bad om lustgas och tyckte inte alls att det hjälpte till en början, testade 40/60 men fick höja till 50/50 och så låg jag ett tag och andades. Fick ligga på sidan eftersom det gjorde så galet ont i ryggen hela tiden. Daniel fick säga till när jag skulle andas gas och när jag skulle sluta eftersom jag inte såg värkometern.

Det mest underliga tyckte jag var att lustgasen inte alls tog bort någon smärta, vilket jag trodde den skulle göra. Det var mer att jag slutade bry mig att det gjorde så förbannat ont. Inget gör ont när man är full, brukar man ju säga, och ungefär så skulle jag beskriva det. En stund senare, jag var rätt borta eftersom jag inte ens hann andas mellan värkarna på slutet, dom kom med bara en och en halv minut mellan dem och var riktigt starka enligt kurvan. Jag låg bara ner, sög och sög in lustgasen som nu låg på 70/30. Höll på att kräkas flera gånger eftersom det bara blev för mycket gas och jag inte andades någon vanlig luft men det var som om jag inte orkade bry mig, kände mig helt lam i skallen. Fick fram att jag ville att Daniel skulle plinga på någon eftersom jag inte kunde hålla emot längre, kändes som om jag ville skita på mig, och trycka på men jag höll emot eftersom jag var var öppen så lite, trodde jag. Så kom barnmorskan in och kollade om jag hade öppnat mig mer. Här hade det gått himla fort, jag var öppen hela tio centimeter redan och hon plingade på undersköterskan som skulle hjälpa till under utdrivningsskedet. Dom skruvade fast gynbenen på min säng. Nu fick jag inte andas gas längre och jag undrade hur jag skulle klara det utan, fast det nu var en helt annan smärta. Jag fick äntligen hjälpa till och göra något själv, innan hade jag varit så utan kontroll. Visserligen kunde jag inte göra annat än krysta när värkarna nu kom men det var skönt att trycka på när jag faktiskt fick. Jag visste ju också att det inte alls var långt kvar nu..

Det var en konstig och hemskt jobbig känsla när jag fick en krystvärk, kändes bara som om jag höll på att skita ut en fotboll. Tänk dig att du är jävligt bajsnödig men inte kan bajsa, ungefär den känslan fick jag. Smärtan låg liksom inte där jag trodde den skulla kännas, utan snarare i ryggslutet, svanskotan och med ett otroligt starkt tryck bakåt, neråt. Tog i för kung och fosterland med varje värk och jag hann krysta tre gånger på varje värk. Med Daniel på ena sidan, undersköterskan på andra och barnmorskan vid sängslutet hade jag otroligt mycket pepp från alla håll. Det känns nästan som om det var dom som orkade, åt mig. Jag följde bara med värkarna och tog i allt vad jag hade och försökte andas och få i mig saft mellan. Kändes som om jag var helt drogad av smärtan, visste tillslut inte vad klockan var eller hur länge jag hade legat där. Dom tappade mig på urin eftersom det satt ivägen när huvudet skulle förbi urinblåsan. Det gjorde ont!

Daniel sa att han såg huvudet på bebisen och det fick jag en massa extra kraft av. Dom tyckte jag skulle känna på huvudet men jag ville inte, var så koncentrerad på det jag höll på med, men petade tillslut lite på det. Kladdigt, hårigt och det kändes som en blöt persika. Våran bebis huvud, nu blev jag peppad, nu fan skulle han ut. Barnmorskan fick hålla emot huvudet lite så jag inte skulle spricka allt för mycket. Jag orkar inte mer nu, sa jag och fick tillbaka att nu var det inte alls långt kvar och att jag visst orkade. Halva huvudet var ute och två krystvärkar senare var han ute med hjälp av lite dragkraft från barnmorskan. Splash, lät det och det kändes som om hela maginnehållet lämnade kroppen på mig. Då förstod jag varför barnmorskan hade förkläde på sig. Kändes som om jag skvatt ner hela rummet.

  

Han skrek och var helt blå och kladdig. Jag minns inte vad jag sa, men han var så himla vacker. Jag grät, Daniel grät och jag mindes inte ens att jag hade haft ont längre. Daniel klippte navelsträngen och dom la upp lillen på mitt bröst. Han var så varm och luktade inte alls sådär konstigt som alla säger att nyfödda gör. Speciellt kladdig var han inte heller, bara så otroligt fin och jag kunde inte sluta säga hur vacker han var. Men det var ju inte klart här, moderkakan skulle ut och jag fick krysta ut den också. Inte allt för skönt utan något att krysta på, men ut kom den och det var lätt jämfört med när lillen skulle ut, han var ju så hård och moderkakan så mjuk. Nu fick liten lägga sig på pappa Daniels varma bröst eftersom jag skulle sys. Bad om bedövning, ingen spruta ville jag ha så blev erbjuden bedövningsspray. Den hade dom även använt när han skulle ut för att bedöva lite. Men inte tog den bort smärta, den kylde bara tyckte jag. Så jag kände när nålen gick in och när hon drog i tråden, jag kände allt och det gjorde så himla ont, fick lustgas så jag kunde genomlida det. Låg hela tiden och kollade på Daniel och våran son. Jag var så jävla lycklig. Sy mig så mycket ni vill, tänkte jag. Nu fixar jag allt! Men bara sex stygn behövdes och det var inte så farligt.

 
 

Dom plockade ner gynbenen på sängen och reste upp sängryggen. Lillen tog bröstet direkt så dom lämnade oss, den nyblivna familjen själva. Vi satt bara och njöt, han var så otroligt fin och jag vet inte hur många gånger vi sa det. Daniel pussade på mig hela tiden och sa hur duktig jag hade varit men jag känner bara att jag aldrig hade klarat av det utan honom. Även om jag såklart känner mig helgrym som klarade av allt. Och detta, bara med lustgas. Jag är så stolt! Så glad och lycklig! Min familj, min Daniel och min son som var namnlös hela två dagar efter förlossningen. En namnlös Elis. Våran Elis!


Jag fick ta en dusch och blev tillsagd att gå och kissa efter att jag klivit upp. Lättare sagt än gjort. Senare, mitt i natten, fyra timmar efter förlossningen kom dom in och mätte och vägde honom. 3870 perfekta gram och 51 perfekta cm. Tio fingrar och tio tår. Och så fantastiskt! Vi fick stanna på rummet yttligare två timmar och vi hade kunnat åka hem direkt eftersom allt hade gått så bra, men eftersom det var mitt i natten och vi var helt slut så tog vi sedan in på vårdhotellet på sjukhuset, och där vi sov natten. Och vi sov alla tre, fast både jag och Daniel var upp några gånger och bara tittade på honom. Klockan tio, morgonen efter hade vi ett läkarbesök och allt var fint med både lillen och mig. Och på den vägen har det fortsatt. Allt går så bra. Amningen fungerar perfekt och hans bajseri satte igång snabbt efter förlossningen. Han äter, skiter och sover. Gnäller inte mycket men håller oss vakna en hel del. Vi är trötta och det är svårt att hinna med enkla saker som en dusch om dagen och att äta. Men jag älskar detta!

Jag älskar honom! Min Elis. Våran son.

  
  

Jag smälter!

Jag bara njuter av livet som nybliven mamma till världens underbaraste lilla människa. Han är helt fantastisk! Visst är det jobbigt stundvis, men jag älskar mammalivet även om jag bara har fått känna på det några dagar än så länge. Men detta är början på något helt underbart och jag har aldrig tidigare varit såhär stolt över något som jag är över Elis! Det är så mäktigt, jag födde honom, en son, min son!

Allt går så bra dessutom, amningen fungerade perfekt från första stund och hans bajseri och tarmar började jobba redan ett dygn efter förlossningen vilket jag idag på återkontrollen fick höra är ovanligt. Det brukar ta några dygn innan amningen kommer igång och riktiga bebisbajset brukar komma strax efter det. Så det är tydligen en exemplarisk liten gosse vi har fått. Såklart ;)


I pyamas som vi fått av tant Lina när fisen låg i magen.


Present från Sofie, Magnus och Lisa.


Elis och pappsen.


Bästaste.


Trött kille påväg till återbesök på sjukhuset.


Bodys från Sussie, henke och Emma.


Gladskiten Emma och Elis dejtar.


Otroligt fina blommor till Elis från Marcus och Anna.

Vi myser

Promenad!

Älskling!

Tack för alla otroligt fina kommentarer och grattishälsningar som ni skickat oss! Önskar jag hann med att svara på alla personligen, men jag hinner inte riktigt med mig själv just nu. Ska i alla fall ta mig tid att skriva en förlossningsberättelse som så många av er önskat av mig. Jag hade en riktig drömförlossning och allt gick så smidigt och bra! Jag var grym på alla sätt och vis, hade världens barnmorskor som peppade mig genom allt och starkaste stödet var Daniel, min klippa!

Första natten hemma har varit lite jobbig. Elis ville inte alls sova i sin egen säng och vid halv sex lyckades han somna, mellan oss i storsängen. Och lillkillen bara bajsar och kissar heeela tiden, nyss så sprutlackerade han badrumsväggen i en vackert gul ton. Då såg han rätt nöjd ut, mammas och pappas älsklingshjärta!

Jag älskar mina pojkar!

Inatt har vi inte sovit.

Liten i sin säng

Stolt pappa!

Trött kille som sovit nästan hela natten..

Nu är han här! 3870 gram och 51 cm lång! Helt perfekt är han! Lycka!

...och ingen bebis än.

..så har vi inte fått någon bebis ännu.
Återkommer om det händer något spännande!

Ja, så var jag här och babblar igen. Ungefär två veckor innan det beräknade datumet har vi, framför allt jag försökt att göra saker som jag sedan inte kommer hinna med på samma sätt. Har varit sysselsatt hela tiden, mest för att inte bara sitta rakt upp och ner. Har hållt efter med städning av lägenheten, tvätten, fylla kylskåpet, frysen och skafferiet. För att det inte ska vara så mycket att göra när det väl sätter igång. Så ja, jag har gjort en massa man kan göra för att fördriva tiden. Men nu har jag gjort allt, det finns ju inget kvar att göra. Jag har sett alla filmer i världen, bakat allt man kan baka, frysen är full, allt är handlat och klart. Så vad ska jag göra nu? Finns ju ingenting att göra.

Idag har vi varit ute på Daniels jobb och sedan handlat en massa viktigt. När vi kom hem så kom Lina och hälsade på och jag lagade middag till oss tre. Det blev god pasta och baconlåda, supermumsigt och jag laddade upp med lite extra kolhydrater eftersom det tydligen ska vara bra när man ska orka något..några matlådor att lägga i frysen blev det också!

När Linen åkte så plockade jag ihop en tvätt som går just nu, och sedan ställde jag mig och bakade fibertekakor. Tänkte att det kanske var praktiskt att fylla upp frysen med lite bröd. Dessutom världens godaste bröd. Fattar inte ens att jag orkade göra dom, men skönt när det nu är klart. Jag är dock helt slut, trött som en gris, så jag ska ta en dusch och sen slänga mig i soffan resten av kvällen. Fast, kvällen är ju slut såg jag precis. Men vi ska fika goda tekakor och dricka te tänkte jag, om herrn vill. Sedan får vi se vad natten har att erbjuda mig. Sömn hoppas jag på, men mest hoppas jag på bebis, eller åtminstonde värkar..låt mig få ont så har jag ju något att leva lite på i alla fall! Det sistnämnda blir det ju inte, men nu är det ju inte länge kvar..jag tror att jag vågar lova er, att inom en vecka har vi en bebis att snosa på!

Receptet hittar ni här om ni vill baka de goda tekakorna! Jag lovar att dom är grymma med bara smör på. Bregott är det enda rätta såklart! Pasta & baconlådan hittar ni här!

Nu återgår jag till min trisstess, men måste såklart passa på att gratta Nettan som igår fick sin lilla son och Johanna som den nionde fick en liten Nellie! Grattis tjejer!..från en avundsjuk Anna..

..för att ni ska slippa go nuts som mig. Ja, såklart så har vi inte fått någon bebis ännu och väntan blir nu ännu längre kan jag meddela er, vi har fått en ny tid för överburenhetskontroll längre fram i denna vecka. Det ger också bebis yttligare tid att komma ut naturligt på, men jag har slutat hoppas på en naturlig förlossning. Så nu slipper ni hålla tummarna för oss idag, för det blir ingen bebis detta dygn i alla fall..

Jag önskar ingen det jag går igenom..aldrig i världen hade jag trott att det kunnat vara såhär jobbigt och frustrerande att gå över tiden och jag hade inte för en sekund trott att jag skulle bli en utav de här små procenten som går mer än 14 dagar, två veckor över beräknat datum. Det kan vara roligt att vara gravid, men detta är allt annat än det. Det är en vaken mardröm..

---

Mamman:
Graviditeten anses inte gå över tiden på riktigt förrän två veckor efter beräknat förlossningsdatum. Endast två till tre procent av alla graviditeter hamnar i denna kategori så det är ovanligt.

Det blir nog ingen bebis, tänker ni nog. Kan man egentligen gå 43 veckor? Ja, ca 3 % av alla gravida går till vecka 42+0 och ibland yttligare en vecka. De blivande föräldrarna har nu varit på överburenhetskontroll och kanske fått tid för igångsättning. Ser allt bra ut kan man få vänta några dagar till, i hopp om att bebisen ska komma ut självmant, men ibland behövs det hjälp på traven då förlossningen inte startar. Vid en igångsättning tar man hål på hinnorna och startar värkar med värkstimulerande dropp. En igångsättning kan ta både längre, och kortare tid än en 'vanlig' förlossning och den kan även bli problematisk för både barnet och mamman, om blivande mamman inte är mogen att föda. Ibland blir det då akutsnitt då barnet måste ut fort pga syrebrist. En igångsättning sker normalt i vecka 42+0 men i vissa län kan man få gå ända till 43+0.

De basala behoven bör stå i fokus mot slutet av graviditeten. Du kan inte få för mycket av sömn och vila. Unna dig att vara lite lat och göra det du tycker om. Förlossningen kan starta vilken timme på dygnet som helst och håll dig nära hemmet. Har du sovit dåligt en natt, se till att ta igen timmarna på dagen. Det är viktigare att sova när du kan än att hålla en viss dygnsrytm. Detsamma gäller när barnet är fött.

Bebisen:
Även om det är troligt att allt oftast är bra finns det några saker man kollar om kvinnan gått två veckor över tiden: Att moderkakan fungerar eftersom den sakta börjar lösas upp när tiden går mer än 42 veckor. En dåligt fungerande moderkaka riskerar att inte tillföra barnet tillräckligt med syre vilket kan leda till barnadöd, men detta är mycket ovanligt. Andelen fostervatten i livmodern kollas. Det kan nämligen vara så att mindre mängder fostervatten långsamt sipprar ut utan att kvinnan har märkt det. Barnets hjärtljud kollas med CTG och man uppskattar barnets vikt med hjälp av ultraljud. Man kollar då också blodtillförseln via navelsträngen.

Det finns inga kända långvariga effekter för barnet av att gå över tiden. Men en nyfödd bebis som legat i magen för länge kan däremot utveckla lunginflammation om hon/han bajsat i fostervattnet och fått det i lungorna under förlossningen. Detta är mycket farligt för barnet. Barnet kan också ha en typisk look: skrynklig som förtidigt födda, och med fjällande skinn, långa naglar och mycket hår och lite mindre fett under huden.

Ett barn som legat i magen mer än 42 veckor kan vara större än normalt, om moderkakan fortsätter att producera. Om moderkakan slutat arbeta kan barnet väga som en normalt född bebis men det är vanligt att det är något större.



Det var allt från mig, vi får se när ni hör från mig nästa gång..tjing!

..men kommer tillbaka när bebis kommit. Ska ha datorfritt tänkte jag, mest för att slippa bli tokig av alla som får barn. Håller på att bli knäpp av avundsjuka när jag ser er andra som får era bebisar och jag som bara står kvar. Idag är det 13 dagar över tiden och imorgon 14, som är allt annat än normalt och mentalt orkar jag inte mer nu. Så som ni vet ska jag på överburenhetskontroll någon gång under morgondagen och blir förhoppningsvis inte igång satt samma dag om allt ser bra ut, eftersom jag inte alls vill bli det. Vi hoppas såklart att det startar av sig själv innan imorgon bitti men jag har noll förhoppningar, och räknar med att det inte gör det..allt för att slippa bli besviken, gång på gång.

Hur som, jag hoppas att ni fortsätter att följa mig när jag väl är tillbaka, när nu det blir. Tills dess - ha det fint och ta hand om er. Jag ska göra mitt bästa..

Kan inte sova..ligger bara och tänker. Så nervös inför Måndag och igångsättningen..tänk om något går fel..tänk om min bebis inte mår bra..jag vill inte det här mer nu..låt allt bara vara över. Godnatt.

Ingen bebis idag (såklart?) heller men otroligt god middag istället. Vi grillade kotletter och till det blev det klyftpotatis, beasås, vitlöksbröd och mumsiga majskolvar med smör och salt. Himla gott var det. Till efterrätt blev det marängtårta. Vi kom hem för en stund sedan och vi gjorde ett storkok med köttfärssås så vi har några matlådor i frysen. Antar att man inte vill stå vid spisen allt för länge när bebis väl kommit..när han nu bestämmer sig för att göra det..jag vill inte tvinga ut han, det ska starta naturligt..

Nu har vi vart ute och gått två timmar, superhärligt väder idag. Skönt att kunna döda lite tid såhär, trots mina onda fogar och min orkeslöshet. Men det var skönt, och ibland kan det ju till och med sätta igång efter en promenad, men sån tur har vi ju inte såklart. Var och hälsade på Daniels mamma en stund också. Daniels bror har tagit hand om en 14-årig döv katt som var himla fin. Helt vit och alldeles lugn, men det blir ju gamla katter. Man jämför ju allt med våran Soda som inte är lugn fem minuter. Den gamla katten tokkurrade bara man tog i honom.

Sedan gick vi standpromenaden och det känns att man gått en bit, men jag tror jag behövde det. Köpte oss en glass på hemvägen och nu ska vi bara fixa lite här hemma, sedan bär det av till mamma och pappa. Vi tänkte grilla där ikväll! Så blir det ingen uppdatering, så är det för att jag är datorfri. Hör såklart av mig om det händer något!

Och så blev det tillslut tolv dagar över tiden och jag kan inte sova. Har legat vaken jättelänge och bara vridit på mig. Ligger bara och tänker "varför jag?"..jag menar, det är ju knappast många som går över såhär mycket och endast 3 % av alla gravida som räknas som överburna. Och på Måndag är jag en av dom och det kommer inte hända något innan dess. Jag är fullt inställd på en igångsättning och den kommer inte ske på Måndag, utan jag kommer få gå fler dagar över. Det vet jag av ren magkänsla och magkänslan har ju stämt rätt bra hittills och den ser inte ut att bryta några mönster än.. Har ju sagt från första början att jag kommer gå längre än..hela världen. Vet knappt om det är 12 dagar eller 112 dagar jag gått över, om det är 42 veckor jag gått när det känns som 420 gravida veckor..

Men jag ska försöka hålla upp ett tag till, inte tänka så mycket och bara vara istället även om det just nu är svårt. Jag pendlar mellan många känslor och gränserna är hårfina. Ena stunden orkar jag mer än vad jag tror och nästa vill jag bryta ihop. Trots att jag vet att det egentligen gör detsamma. Jag kan ju inte påverka ett knyst.

Bebis är allt mindre livlig vilket inte heller är det bästa för min oro, tänk om liten inte mår bra? Skulle vilja komma på överburenhetskontroll idag istället, så har jag det gjort och kan ställa mig in på yttligare några dagar om allt trots allt, ser bra ut. Eller så kan jag ställa mig in på att dom ska tvinga ut bebis. Bara så jag har något konkret att gå på, något datum att sikta sig in på, något som gör att man orkar.



...och tänk om man hade vetat om detta innan! Vi har ju varit helst låsta i flera veckor pga att man trott bebis skulle komma. Daniel hade kunnat åka till Varberg med sina kompisar, vi hade kunnat gå på Gatufesten, Daniel hade kunnat ta ut sin semester senare än 29 Juni och ja, en massa hade vi faktiskt kunnat hitta på istället för att inte göra så mycket pga "att man ska hålla sig nära hemmet veckorna innan, och framförallt dagarna efter beräknat datum". För idag är nu semestern slut och vi har endast tio pappadagar som vi kan ta vara på hemma tillsammans. Tänk om man hade vetat det innan!

Grattis! Roligt att så många var med och tävlade ikväll igen, jätteuppskattat från min sida vilket betyder att jag kommer fortsätta lotta ut designer när tiden finns. Önskar jag kunde ge alla en ny bloggdesign när jag ser hur gärna ni vill ha dem, men det går ju inte. Men just nu önskar jag att detta var sista innan bebis, men kommer inte liten inatt så blir det en ny imorrn skulle jag gissa på :)

Pappa bjöd som sagt ut mig och Daniel på middag ikväll och vi gick till restaurangen Playa Primo. Jättegod mat och mumsig efterrätt, och såklart mycket trevligt att gå ut och äta. Dessutom blir man ju på bra humör när man umgås med människor man tycker om, så jag är på bra humör nu :) Känns jätteskönt, fick lite extra energi ikväll! Och det behöver jag ju verkligen om man säger så..så tack pappa för ikväll!

Vi alla tre åt fläskfilé med husets friterade potatisklyftor och bearnaisesås och örtgrönsaker. Till efterrätt blev det glass med jordgubbe, rostade mandlar och chokladsås!

Ha ha ho ho, jag fick precis höra att jag nu ligger tvåa på Bloggportalen i listan över mest besökta privata bloggar här i Sundsvall. Awsome!

Världens största..

Har fått några nervösa sms pga dålig uppdatering här på bloggen. Ingen bebis och jag har inget att säga idag, jag är riktigt less och totalt orkeslös som ni säkert förstår. Jag har slutat hoppas att något ska hända innan igångsättningen och jag har slutat vänta på att bebis ska komma..  

Har som sagt ingen toppendag idag och min vän Erika nappade såklart upp det och var nyss hit med en present till mig. Världens gulligaste! Har inte ens ord till det. Är så fint att någon visar att den tänker på en..Tack Erika! Du gjorde min dag!

Fick ett måbra-kit med två tidningar, fläder/citrondricka, choklad, rooiboste, bodylotion, ansiktsmask och ett peppande meddelande i Erika-style..! Tack!

Ja, det ser ju ut som om alla utom vi får sina bebisar..Kikki och Tommy har fått sin lilla Albin! Och ja, jag är jävligt avundsjuk och bitter för att det inte är våran liten som kommit istället. Säger bara en sak, var glad alla ni gravida om ni slipper gå över tiden! Det tär så jävla mycket på kroppen och framförallt humöret. Självklart menar jag inte att låta sur, STORT grattis till Kikki och Tommy!...trots att dom hade BF efter oss. Är väl mest det som gör mig så avundsjuk och ledsen..

Ingen bebis inatt heller. Trodde, i alla fall kanske liiite, att det skulle hända något inatt efter hinnsvepningen igår. Hade ju lite molvärk och ont bak i ryggen, men allt bara dog ut (såklart!) och nu sitter jag här igen, ännu en morgon, 10 dagar efter beräknat datum och är riktigt less igen. Jag som var på så bra humör igår. Jag måste sluta hoppas varje dag nu, och ställa mig in på en igångsättning istället. Bättre det än att vara nervös över den, som jag egentligen är. Vet inte ens hur jag ska fixa det. Innan graviditeten kunde jag inte ens ta ett stick i fingret, något jag i och för sig klarar nu men det är ju så mycket som ska hända vid en igångsättning, en massa okänt som jag helst bara vill slippa. Vill att hela kalaset ska sätta igång av sig själv istället, att det ska ske naturligt som det borde göra. Men är nu medveten om att det kanske inte blir som man tänkt, så jag ska nog ställa in mig på det istället för att ha denna ångest inför det.

Ska ju till sjukhuset på Måndag, på överburenhetskontroll och ultraljud. Ser dom då att det tryter med fostervattnet så kan det bli snitt eller att dom sätter igång allt direkt om dom har tid. Men ser det bra ut med både bebis och mig så kan vi få gå yttligare en vecka om vi har otur. Det vill jag ju såklart inte göra, men samtidigt känns det jobbigt om man tror att man åker in på en kontroll och istället får lägga sig på operationsbordet. Så då kanske jag hellre väntar ännu en vecka på att det kanske sätter igång av sig själv, jag vet inte. Min kropp verkar ju ändå inte fatta att jag ska ha barn så gör väl desamma, med en vecka eller två veckor till..

Men då finns det ett till problem. Mina föräldrar åker utomlands i dagarna och då missar dom allt, men har vi riktigt tur så hinner dom komma hem innan bebisen kommer ut. För det skulle kännas himla konstigt om bebisen kommer och mamma, pappa och syster inte ens är i Sverige.



Fast..ärligt talat så tror jag det sätter igång innan. Det gör jag faktiskt! Barnmorskan sa att min livmoderhalsen var mogen och jag var ju lite öppen, så det kan bara inte ta fyra dagar, det får inte ta så länge! Jag är fan hoppfull och tänker inte sluta vara det!

Grattis nummer 27! Det blev Mary som har blggen Marynator på blogspot, men ska nu byta till blogg.se! Men oj oj, va ni förvånar mig..60 styckna tävlanden denna gång! Ska försöka hinna med en till så ni får en till chans :)

Och imorgon är det tio dagar över tiden..10 dagar! Det hade man ju verkligen inte trott från början. Men allt kan ju hända inatt. Det är rätt dumt hur jag tänker egentligen..över 80% av alla barn föds på natten så man tänker liksom, när natten är över, att "jaha, imorrn natt då kanske..". Man tänker ju att det kommer inte hända något på dagen, även om jag vet att det visst kan vara så.

Idag, i eftermiddag ska vi till MVC. Jag hoppas barnmorskan har något uppmuntrande att säga, för nu är jag less. Jag orkar inte så mycket mer känner jag. Kroppen känns ju helt förstörd. Man går ju upp så mycket när man går på övertid, men det visste jag i och för sig innan, så det hade jag räknat med. Vill inte ens väga mig. Jag hoppas jag får en tid för igångsättning på Måndag, vägrar gå en dag till mer än 14 dagar..fast jag vet ju nu att man kan få gå längre om man har otur.. 

Grattis! Va roligt att så många ville vara med och tävla även denna gång, 30 st på bara några få timmar, jätteroligt! Ska se om jag hinner med en till design imorgon! Var ju himla uppskattat från er sida :)

Sådärja, så är bloggdesignen som jag lottade ut igår inlagd och har fått sin ägare. Vinnaren ville ha med en bild på sin dotter också, och såklart gick det bra! Visst blev det fint? :)

Har jag lika tråkigt ikväll med så blir det en ny tävling, har ni några önskemål på färger så kan ni hojta till!

Nejdå, ingen bebis inatt heller. Var rätt många igår som vi pratade med som trodde bebisen skulle komma inatt, men icke, så fel man kan ha. Till och med Daniel trodde det var dax inatt, men jag visste att det inte skulle hända något. Sov rätt dåligt också, det var varmt och bara obekvämt. Men lyckades tillslut sova till halv tio imorse ändå, jätteskönt och välbehövligt. Vaknade när Daniel låste ytterdörren här hemma. Klev upp, fikade och satte igång med storstädning av badrummet. Men fasen va slut man blir i kroppen nu förtiden! Jag orkar ju ingenting! Dessutom står det en tvättmaskin mitt på badrumsgolvet så jag kan inte skura golvet heller. Hoppas Jocke the rörmockare kommer idag och installerar (?) den så vi kan börja tvätta här hemma. Vore rätt skönt och praktiskt nu när bebis kommer, så slipper vi tvätta hos mamma och pappa, det är ju lite pinsamt att inte tvätta själv. Vi har ju inte haft egen tvättmaskin förut, och min kära, rara pappa köpte oss en för några veckor sedan. Och vi är såå tacksamma över den såklart! Vi behövde verkligen en! Kommer vara så praktiskt så slipper jag springa till tvättstugan med bebis på ena axeln och smutstvätt på andra. Tvättstugan ligger inte ens i det här huset så man måste ut, så detta är absolut bästa lösningen för oss.

Ja, roligare uppdatering än såhär vart det inte. Vi ska åka och köpa en byrå idag som vi ska ha i sovrummet, ska se om vi kommer iväg till fyndlagret också, ska se om vi hittar två fräsha stolar att ha i sovrummet som man kan slänga lite kläder på. Så ser våran dag ut än så länge..sedan får vi se vad den har att bjuda på..

Jag och älsklingen firar två år idag också, så vi kanske slår ihop något gott till middag! Daniel tyckte vi skulle gå ut och äta, men vi var ju ut i Söndags så det är kanske lite att ta i, men herrn får bestämma. Hur som, jag älskar dig Daniel! Du är allt för mig!

Grattis! Mejla mig med vad du vill ska stå som valfri text, samt bild och inloggningsuppgifter så lägger jag in designen när den är klar. Och som vanligt använde jag mig av Random Numbers för rättvis lottdragning.

Plättar!

 :

Jävla skit. Vart bara bränt bajs av allt, har ingen bra stekspade att vända dom med. Fastnar ju bara. Så skulle vi göra vanliga pannkakor istället, men så har vi ju ingen gjutjärnspanna så nu steker vi i teflonpanna. Det går knappt. Stekt två på typ en kvart. Jag är hungrig! Dagens i-landsproblem..

Bebisen:
Barn som föds efter det beräknade förlossningsdatumet lider oftast ingen skada. De kan däremot komma att väga lite mer och vara lite mer alerta som nyfödda med större vakenperioder. Dessutom brukar de blivande mammorna vara extra trötta eftersom de får vänta mer än de som föder strax innan de beräknade datumet.

Den vanligaste orsaken till att man beslutar sig för en igånsättning av förlossningen denna vecka är att fostervattnet i magen börjar tryta. Var uppmärksam på sparkar och ifall de ändrar sig till karaktären. Ring i så fall och rådgör med förlossningen. Detta gäller både ifall du känner färre och otydligare sparkar och när du känner dem mycket tydligare än vanligt. Riskerna med att gå över är just att moderkakan slutar att förse fostret med näring eller tvärtom att den fortsätter att i samma nivå som tidigare ge näring och då resulterar det ofta i stora barn som kan medföra besvärliga och långdragna förlossningar. Samtidigt ska man inte glömma att barnmorskor är mer övertygad att det har med värkarbetet mer än vikt på barn hur förlossningen blir.

Mamman:

Nu är det inte roligt längre. Du har ont i ryggen och antagligen på fler ställen. När denna vecka är slut räknas du som överburen. Det är bara ett fåtal kvinnor som går mer än 14 dagar över tiden (mindre än 5 procent) och ännu färre som går mer än 3 veckor över tiden (0,5 procent). Vanligast är att gå över några dagar då man kan ha räknat något fel på ultraljudet.

För en överburen blivande mamma kan dagarna bli långa med längtan, väntan, oro och otålighet - ofta sömnsvårigheter och mardrömmar. Känslorna är många och det kan vara jobbigt med omgivningens intresse och oro - har det hänt något än? Försök att inte tjata med telefonsamtal och meddelanden kring den blivande mamman. Det är vanligt att ha tappat tålamodet vid det här laget.

Det finns bara två ord just nu; Håll ut.

Happ, en vecka över tiden. Vecka 42, det hade man ju inte räknat med kanske. Speciellt inte när precis alla andra omkring oss fått sina bebisar och det bara är vi kvar nu. Vanligast är ju att man går över några dagar men nu är jag uppe i en vecka och jag har legat vaken sedan många timmar tillbaka imorse. Har legat med små förvärkar (läs förvärkar inte värkar), som varit lätta, för jag tänker inte säga att det gjort ont, då lär jag väl få äta upp det när jag ligger där och då det känns som om jag ska dö. Så nej, dom kändes inte alls.

Är inte alls lika lugn och glad idag, nu är jag bara less less less. Funderar på att ligga kvar i sängen, och ligga där tills det händer något. För nu funderar jag på hur länge jag ska orka.

Idag bestämde vi oss för att gå ut och äta en sista gång innan bebis, och gudars va gott det va. Det blev favvisrestaurangen Viktoria här i Sundsvall och jag åt deras special Fläskfilé Viktoria och Daniel åt Oxfilé Ceasar. Vi bara satt och njöt! Efter maten så tog vi en prommis genom stan och kikade på hur långt dom hade hunnit med nerplockningen av Gatufesten. Det var mest stökigt faktiskt. Sedan åkte vi upp på sjukhuset och kikade på vart man skulle åka när man ska upp till förlossningen, så nu har vi koll på det!

Sedan blev det handling på City Gross men vi var tvugna att svänga in på Coop också eftersom dom inte hade Frödinges kladdkaka på City Gross. Nu ska vi mumsa kladdkaka med grädde och persika! Gäller att gotta medan man kan, för snart ska alla kilon bort..så ja, jag passar på medan man ändå är tjock.

Köpte även Kellog´s Frosties, vart så himla sugen på det..ska det va så ska det ju va ;)

Ute och äter!

Mysis på balkongen

Ja, och så blev det en sjätte dag över tiden också. Men det gör inget, orkar inte ens bry mig faktiskt, för jag kan ju ändå inget göra. Imorrn är det ju max en vecka kvar tills vi får träffa bebis och det borde man ju orka hålla ut till, jag tror inte det ska bli några problem i alla fall. Såvidare man slipper sms som "Har bebis kommit än?", så snälla, skicka inte såna, för vi hör av oss. Men till veckan då vi ska till MVC en sista gång innan igångsättning ska jag verkligen be om en tidigare tid så jag slipper gå ända till den fjortonde. För som jag mår i kroppen så måste man ju få lite medlidande och kanske får jag en tidigare tid. Hoppas.

Eller så får man höra "Men så där är det för alla, det är bara att hålla ut".

Jag ska ställa mig i duschen nu och sedan gå ut och sätta mig med Daniel i solen. Sedan blir det storhandling eftersom vi inte hann med det igår. Lika bra att fylla upp kylskåpet och skafferiet så det finns mat när bebis kommer.

Ha en fin dag!

Kan inte sova..

Har pysslat med denna design nu ikväll, jag hoppas ägaren till bloggen blir nöjd, hon har nämligen inte sett den ännu. Bildlänkar till bloggen i det här inlägget när och om hon blir nöjd. Hoppas!

Har senaste dagarna fått många nya designmejl och jag tror jag har svarat på alla, så ni som fått svar behöver inte oroa er, designerna är snart klara och jag tror jag hinner klart med alla innan bebis kommer. Ni som är intresserade av en ny design, skicka ett mejl (läs detta innan) och kolla med mig om jag har tid över, och har jag det så ska jag självklart se till att hjälpa er så gott jag kan :)

Min mejl har dock bråkat med mig senaste tiden, många av mejlen har hamnat i skräpposten och vissa ser ut att ha försvunnit i cyberrymden. Så är ni utan svar, skicka ett nytt mejl och så hoppas vi på att de kommer fram :)

Kinesmat!

Snemage!

Jaha, och så var vi inne på femte dagen över tiden. Tror nästan andra lider mer än mig just nu, för jag kan vara ärlig och faktiskt påstå att nu när det är svalare ute så fixar jag lätt några dagar till. Värmen gör ju att det är så otroligt jobbigt. Men som det ser ut nu är det inga problem med kanske till och med en vecka till. Känns skönt att kunna tänka så, annars blir man väl knäpp. Förr eller senare är ju lillen här, och idag är det max 9 dagar kvar till igångsättning, även om jag såklart hoppas att jag slipper gå så länge till. Men det jag menar är att 9 dagar inte är mycket hur man än räknar.

Så väntan är mindre jobbig nu än vad den tidigare varit. Det enda jag inte kan vänja mig vid är min osmidighet. Kommer knappt upp ur sängen och nu när jag haft så ont i fogarna tar allt så extra mycket lång tid. När jag ska vända mig i sängen och sätta mig upp hör jag bara hur höfterna knakar på mig. Läskigt minst sagt. Och ont gör det. De svullna fötterna har jag vant mig vid, nu ska jag bara vänja mig vid att dom domnar av ibland.

Men jag håller ut!

Tokhicka har vi

Middag!

Vi kom nyss hem från stan. En massa folk på stan trots regnet, tror alla är smått tacksamma över att det regnat idag. Eller så tar folk vara på det ända som händer i Sundsvall, Gatufesten. Vi käkade Langos och köpte oss en munk var. Mums! Är hur som helst himla skön luft och runt 20 grader istället för stekande sol och 27 grader. Jag är i alla fall tacksam, längtar tills ikväll då det kommer vara riktigt skönt i sovrummet.

Vi handlade födelsedagspresent till Lisa som fyller 5 år den 18 Juli. Tänkte att det var lika bra att handla den nu eftersom man inte vet när man har tid att gå på stan nästa gång. Det blev en rolig present om man tycker om Hello kitty - prylar och det gör ju Lisa så jag tror hon blir helnöjd!

Jag hittade ett fint album på rea hos Åhlens. Tänkte att vi skulle ha det till att klistra in bilder som vi framkallar på bebis. Blir ju inte så mycket framkallning av bilder men man vill såklart ha lite fysiska kort också, inte bara på datorn.

Langos!

Regn!

Ingen bebis inatt heller. Men det gör inget, för jag fick sova en hel natt. Visst vaknade jag några gånger men klev inte upp förren tjugo i tio imorse, vilket inte har hänt på flera veckor. Jag har vart upp och kissat en gång! Har hjälpt otroligt mycket att öppna upp i sovrummet så luften inte står lika still. Skönt. Kan ju inte påstå att jag är utvilad, men fan va jag sovit bra.

Nu ska jag fika!

Idag är det även datumet som jag gissat på, tji fick jag..men dagen är ju inte slut än..

Fanns inga jävla munkar att köpa, dom var innanför inhängnaden..
jag som va så sugen! Langa ut åt mig!

Väntar i bilen, D ska köpa munkar till oss!

Daniel trött

Middag hos mamma och pappa

Nu lämnar vi stranden!

..men idag äre varmt

Svalare till helgen

Påväg till bad

Hello bigfoot

De flesta jag känner är redan medlem på Gratisbio men ni som inte är det, och tror det bara är något lur, bli medlem. Det går snabbt att samla poäng som du sen kan byta mot biobiljetter och presentkort. Jag har själv fått två presentkort på Lagerhaus som jag använde i samband med att vi flyttade. 700 kr, helt gratis, rakt i handen. Perfekt om du frågar mig!

Vad behöver du? En ny sommarklänning? Nya skor? Då kanske ett presentkort på H&M, Cubus eller Åhlens skulle sitta bra? Håller du med? Då tycker jag att du ska bli medlem på Gratisbio!

Intresserad? Då tycker jag du ska bli det, klicka här!

Ja, idag är vi tre dagar över tiden. Men inatt har vi sovit ganska gott, har i alla fall inte kunnat klagat så mycket på värmen denna natt. Hade sovrumsfönstret öppet hela dagen igår, och sovrumsdörren stängd så Soda inte skulle få för sig att hoppa ut. Dessutom var det nybäddat och med nytvättade, tunna sommartäcken. Och så sov vi med fönstret öppet hela natten så ja, det gick faktiskt att sova och det var så himla skönt och välbehövligt. Känner mig inte utvilad men klart bättre än andra mornar. Vaknade runt fyra av att två skator satt och kraxade utanför, och dom ville aldrig sluta, men tillslut så somnade jag och vaknade vid sju-tiden igen. Vi har precis fikat på balkongen och nu sitter jag och försöker få i mig en massa vatten.

Roligare uppdatering än såhär blir det tyvärr inte just nu. Är lite lack eftersom en utav Daniels kompisar som hade samma BF-datum som oss fick barn för två dagar sedan, dvs på Dagen D. Vart är våran bebis då? De flesta jag känner har fått före utatt datum så därför hade jag tidigt räknat ut att att vi skulle gå över. Inget att göra åt och lika bra att sysselsätta sig för att inte tänka så mycket, det händer ju när det händer. Idag blir det sol och bad igen, inne går det ju knappast att vara. Så får man ju passa på att ta vara på dessa dagar! :)

Ha en fin dag!

Och JA, jag uppdaterar om det händer något på bebisfronten, jag lovar.

Ingen bebis ännu. Vet inte hur många som ringt idag och låtit ungefär såhär "Anna! Du har inte uppdaterat bloggen på ett tag, är det dax nu?!". Men nej, måste göra er besvikna ännu en dag, ingen lilleman som tittat ut och jag är helt utan känningar. Igår påväg hem från stranden satt jag med förvärkar och trodde att det skulle hålla i sig, men icke, och idag är det dött. Inget mer än extrem trötthet och lite extra svullen överallt av värmen ute och i lägenheten. Temperatur här hos oss just nu är..tadaa..32 grader! Är helt sinnessjukt varmt och de senaste nätterna har jag sovit ungefär tre timmar per natt, och detta på grund av värmen som jag inte klarar av just nu. Ute är det ingen fara, men inomhus har jag gärna svalt, speciellt när jag ska sova. Ska bädda rent i sängen ikväll tänkte jag eftersom man bara ligger och svettas i sängen.

Idag har vi varit och badat och solat i Bänkåsviken. Var himla varmt i vattnet och ännu varmare på stranden (såklart!). Måste hitta på något på dagarna för att inte go nuts. Har ju till och med fått tummen ur och badat trots att jag inte vill visa mig, men man klarar inte av den här värmen annars. Så jag gjorde mackor och skar upp melonbitar som vi tog med oss, de va lite mysigt. Tack för vattenmelonen mamma!

Ikväll är jag bara hemma och gör inte mycket, skönt eftersom jag är så trött men lite trist eftersom Daniel är nere på Gatufesten och väldigt jobbigt eftersom det är så fruktansvärt varmt hemma. Det är nästan så man funderar på hur man orkar, försöker i alla fall få i mig en massa vätska trots att den bara hamnar i benen. Två liter senaste två timmarna och det känns knappt att jag druckit.

Ska väl ta mig en dusch nu och hoppas på att man blir lite svalare, sedan blir det vila vila vila. Eller en promenad som brukar dra ner svullnaden, är dessutom skönare ute än inne. Men tror på vilan istället, jag har liksom, efter mvc-besöket igår börjat förstå att det kan hända när som helst nu så vill vara så utvilad som det bara går när det sätter igång. Barnmorskan sa att det faktiskt är vanligast att man bara går över några dar, så det var positivt att höra.

"Så jag hoppas du slipper se mig på Onsdag.." avslutade hon med.
Det hoppas jag med! :)

Så jävla varmt..