Elis vill vara med hela tiden och har lite svårt att låta sig själv somna. Man kan ju missa något, om man sover. Igårkväll efter lite välling (som vi börjat med nu på kvällarna, då han själv trappat ner på amningen..) så låg han och myste i sängen. Efter en stund blundade han och låg och log för sig själv i sömnen. Han somnade på min sida av sängen men jag ville inte flytta på han, satt och tittade på han säkert tjugo minuter innan jag lyfte över han till mitten. Han är så fruktansvärt fin! Han har blivit så stor, mammas lilla lilla hjärta. Och det har gått så himla fort. Nyss hade han 56 i klädstorlek och nu har han nästan bara kläder i 74 nu då han växt ur 68, och igår hade han en utav sina nya fina pyjamasar som liksom är helt lagom. Han har växt ur nio-kilos-blöjorna som man trodde skulle räcka länge och jag blir tokig och lycklig, att denna lilla varelse är just min son. Fan vilken otrolig tur man har ibland. Han gör mig hel. Jag älskar dig!