Mina tips inför er förlossning
2009-08-27 @ 12:18:20 | 
inlägget har 17 kommentarer | 
Publicerat i Förlossningsberättelse
Följ mig via Bloglovin | 
Till startsidan igen!
Den här förkylningen är nästan värre än min förlossning. Ja, nästan faktiskt. Var länge sedan jag mådde som jag gör nu. Febern vill inte gå ner och jag har ont överallt i kroppen. Ni vet hur det brukar kännas, det gör ont när man ligger, står, går..när man överhuvudtaget rör sig. Hostar sönder min hals, tror jag höll både Daniel och Elis vakna inatt. Stackars. Sen fryser jag hela tiden, ligger med kofta under täcket, och över det en fleecepläd. Nu vill jag bli frisk! Har inte tid med detta, orkar knappt ta hand om Elis och jag är så rädd att smitta honom. Igår hade han lite feber och jag fick panik, ringde Sussie för rådgivning och fick nummret till Barnmottagningen på sjukhuset. Hon tyckte jag skulle avvakta med att åka upp med han, men absolut vara extra upmärksam om han ändrade beteende. Men eftersom han inte har några rutiner så är det svårt att se om han ändrar något. Men slutar han äta, eller äter dåligt så ska jag ringa, samt om hans feber når över 38, som min. Men jag tycker han verkar ganska pigg, han både sover och äter bra och vaknar glad som alltid. Synd bara att jag inte orkar vara den här glada mamman som jag brukar vara. Lilla gubben.
Låg och tänkte tillbaka på förlossningen och hur fint allt var. Dom sa ju att jag hade en mönsterförlossning och jag kan bara hålla med, det gick så smidigt alltsammans. Jag vet att det är många gravida som läser min blogg och jag antar att några av er snart ska föda så jag tänkte dela med mig av lite tips som jag kan ge er, såhär i efterhand. Många av er har frågat om jag har något bra att dela med mig av. Kan ju inte garantera att allt kommer gå bra men det kan ju knappast bli sämre av lite välvalda tips. Been there, done that liksom.
Ha med dig ett BRA stöd, partner och/eller bästa vän. Kanske din mamma är bästa stödet? Någon som inte brukar gå på era nerver. Allt blir så mycket jobbigare om ni börjar tjaffsa eller om du blir arg. Jag tror att det är bäst att hålla stämningen lugn och hålla sig sams med de som är med i förlossningssalen. Jag hade med mig Daniel och hade absolut inte kunnat fått bättre stöd av någon annan. Vi är bästa vänner och går sällan varann på nerverna.
Drick mycket och försök att äta även om du har ont. Jag åt lunch mellan värkarna och ibland hann jag bara med att ta en tugga innan nästa värk, men jag vet att det var bra att jag fick i mig all energi som jag kunde. Om du inte vill/kan äta - försök att dricka mycket. Man blir så uttorkad och speciellt om du använder lustgasen. Glöm inte lypsyl, man blir torr om läpparna också. Daniel hann inte äta så mycket eftersom hann fick hjälpa mig med lustgasen hela tiden på slutet, och det är skitviktigt att båda orkar med förlossningen. Stort jobb ligger faktiskt hos partnern också. Köp med er Dextrosol, det är bra energi om ni inte hinner äta.
Många är rädd att göra på sig när man ska föda, och ja, man bajsar på sig eftersom man använder samma muskler när man föder som när man gör nummer två på toan. Så ett tips är att försöka gå på toa när du har värkar, även om de är jättejobbigt att överhuvudtaget gå till badrummet. Kissa mycket också eftersom en full blåsa gör att det blir trängre för bebisen att komma ut. Sedan om du skiter på dig så kommer du inte bry dig eftersom du har så jävla ont. Sedan är dom vana det, dom ser det ju varje dag så det är ju inget att skämmas över.
Jobba med värkarna istället för mot dem. Fundera inte över hur nästa värk kommer kännas utan lev i nuet, försök att klara av den värk du är mitt i och så tar du tag i nästa när den kommer. Tänk inte heller på att/om det är många värkar kvar. Glöm inte bort att hela tiden andas, det hjälper så himla mycket!
Skriv ett brev och ta med till förlossningen, lägg det i BB-väskan så du inte glömmer det. Det är jättebra att skriva ner saker du har som önskemål eftersom du inte kommer komma ihåg det när du väl ska föda. Det kan exempelvis vara önskemål på förlossningsställning du vill prova eller så kanske du vill berätta att du är hemskt förlossningsrädd, eller som jag, nålrädd.
Skräm inte upp dig själv genom att lyssna på andras förlossningshistorier, allas förlossningar är olika och det går förmodligen jättebra för just dig. Jag kollade inte heller på förlossningsprogram, typ Riskförlossningar. Det händer så mycket tok och jag tror det är bättre att tänka att det kommer gå bra istället för att det kan gå dåligt. Bättre att vara peppad, än deppad.
När du kommer till krystvärkarna så tänk att det snart är över, snart får ni träffa era bebis! Använd den lilla energin du har kvar och ta i för kung och fosterland. Men ta i när du har en värk och inte bara för att det gör ont och för att du vill att det ska vara över, då kommer du bara spricka en massa. Lyssna på barnmorskorna och håll emot om dom säger att du ska göra det och krysta en gång till om dom säger det, fastän du inte orkar, för orkar gör du!
Skrik inte för att det gör ont, använd den energin inåt för att orka trycka på. Ja, det gör ont att föda barn, det är ju ingen nyhet men du orkar mer än du tror och skriker du så förlorar du bara energin som du egentligen behöver använda till att krysta.
När du till sist säger att du inte orkar mer så har du trots det energi kvar. Använd den sista biten! Snart är det över och det är värt all smärta du får gå igenom. Snart är din bebis här!
Låg och tänkte tillbaka på förlossningen och hur fint allt var. Dom sa ju att jag hade en mönsterförlossning och jag kan bara hålla med, det gick så smidigt alltsammans. Jag vet att det är många gravida som läser min blogg och jag antar att några av er snart ska föda så jag tänkte dela med mig av lite tips som jag kan ge er, såhär i efterhand. Många av er har frågat om jag har något bra att dela med mig av. Kan ju inte garantera att allt kommer gå bra men det kan ju knappast bli sämre av lite välvalda tips. Been there, done that liksom.
Ha med dig ett BRA stöd, partner och/eller bästa vän. Kanske din mamma är bästa stödet? Någon som inte brukar gå på era nerver. Allt blir så mycket jobbigare om ni börjar tjaffsa eller om du blir arg. Jag tror att det är bäst att hålla stämningen lugn och hålla sig sams med de som är med i förlossningssalen. Jag hade med mig Daniel och hade absolut inte kunnat fått bättre stöd av någon annan. Vi är bästa vänner och går sällan varann på nerverna.
Drick mycket och försök att äta även om du har ont. Jag åt lunch mellan värkarna och ibland hann jag bara med att ta en tugga innan nästa värk, men jag vet att det var bra att jag fick i mig all energi som jag kunde. Om du inte vill/kan äta - försök att dricka mycket. Man blir så uttorkad och speciellt om du använder lustgasen. Glöm inte lypsyl, man blir torr om läpparna också. Daniel hann inte äta så mycket eftersom hann fick hjälpa mig med lustgasen hela tiden på slutet, och det är skitviktigt att båda orkar med förlossningen. Stort jobb ligger faktiskt hos partnern också. Köp med er Dextrosol, det är bra energi om ni inte hinner äta.
Många är rädd att göra på sig när man ska föda, och ja, man bajsar på sig eftersom man använder samma muskler när man föder som när man gör nummer två på toan. Så ett tips är att försöka gå på toa när du har värkar, även om de är jättejobbigt att överhuvudtaget gå till badrummet. Kissa mycket också eftersom en full blåsa gör att det blir trängre för bebisen att komma ut. Sedan om du skiter på dig så kommer du inte bry dig eftersom du har så jävla ont. Sedan är dom vana det, dom ser det ju varje dag så det är ju inget att skämmas över.
Jobba med värkarna istället för mot dem. Fundera inte över hur nästa värk kommer kännas utan lev i nuet, försök att klara av den värk du är mitt i och så tar du tag i nästa när den kommer. Tänk inte heller på att/om det är många värkar kvar. Glöm inte bort att hela tiden andas, det hjälper så himla mycket!
Skriv ett brev och ta med till förlossningen, lägg det i BB-väskan så du inte glömmer det. Det är jättebra att skriva ner saker du har som önskemål eftersom du inte kommer komma ihåg det när du väl ska föda. Det kan exempelvis vara önskemål på förlossningsställning du vill prova eller så kanske du vill berätta att du är hemskt förlossningsrädd, eller som jag, nålrädd.
Skräm inte upp dig själv genom att lyssna på andras förlossningshistorier, allas förlossningar är olika och det går förmodligen jättebra för just dig. Jag kollade inte heller på förlossningsprogram, typ Riskförlossningar. Det händer så mycket tok och jag tror det är bättre att tänka att det kommer gå bra istället för att det kan gå dåligt. Bättre att vara peppad, än deppad.
När du kommer till krystvärkarna så tänk att det snart är över, snart får ni träffa era bebis! Använd den lilla energin du har kvar och ta i för kung och fosterland. Men ta i när du har en värk och inte bara för att det gör ont och för att du vill att det ska vara över, då kommer du bara spricka en massa. Lyssna på barnmorskorna och håll emot om dom säger att du ska göra det och krysta en gång till om dom säger det, fastän du inte orkar, för orkar gör du!
Skrik inte för att det gör ont, använd den energin inåt för att orka trycka på. Ja, det gör ont att föda barn, det är ju ingen nyhet men du orkar mer än du tror och skriker du så förlorar du bara energin som du egentligen behöver använda till att krysta.
När du till sist säger att du inte orkar mer så har du trots det energi kvar. Använd den sista biten! Snart är det över och det är värt all smärta du får gå igenom. Snart är din bebis här!
